17:45:00
Tvillingmamma
Jag ska få två barn, samtidigt.
Många föräldrar undrar hur man ska kunna älska ett andra barn lika mycket sitt första när dom väljer att bli föräldrar igen och den fantastiska gåvan av ett syskon. Jag ska få två på en gång, inte precis samtidigt, men bara minuter mellan. För mig är frågan, ska min famn räcka till? Vem tröstar jag när båda skriker? Vem ska få mat först? Kommer samvetet äta en på nätterna?
Jag finner det givetvis som en stor njutning, jag känner mig utvald och speciell att jag får möjligheten att få bära två flickor samtidigt. Jag vet om att det kommer bli tufft men jag vet också att det kommer vara en fantastisk resa.
Ibland kommer jag nog vara så trött att jag vill låsa in mig och stanna borta ett par veckor, ibland kommer livet bara rulla på och ibland kommer man kunna se livet utifrån och tänka att man är så lyckligt lottad och uppskatta varje sekund av tillvaron.
Jag tänker ibland för långt fram i tiden, än ligger de tryggt i min mage och jag fantiserar om att de bråkar med varandra eller är bästa vänner redan nu. Ibland fantiserar jag 10 år framåt, beslut som kommer vara jobbiga. Hur vi ska ge dem de bästa förutsättningarna att bli egna individer och uppmuntra deras olikheter istället för att de tillsammans blir en person.
Vem sjunger vi för först när det är kalas? Vem ska få bestämma mat? Jag förstår att hjulet inte behöver uppfinnas en gång till, det är andra som varit i samma situation. Samtidigt måste man nog lita på sig själv och vad som känns rätt. Gör man inte det, då kommer säkerligen det där samvetet äta i hjärtroten på natten.
Jag ska bli mamma om 10 veckor, till två flickor. Det är lika fantastiskt att berätta det för dig som läser detta och för mig själv när jag upprepar det.
Det är speciellt.
Många föräldrar undrar hur man ska kunna älska ett andra barn lika mycket sitt första när dom väljer att bli föräldrar igen och den fantastiska gåvan av ett syskon. Jag ska få två på en gång, inte precis samtidigt, men bara minuter mellan. För mig är frågan, ska min famn räcka till? Vem tröstar jag när båda skriker? Vem ska få mat först? Kommer samvetet äta en på nätterna?
Jag finner det givetvis som en stor njutning, jag känner mig utvald och speciell att jag får möjligheten att få bära två flickor samtidigt. Jag vet om att det kommer bli tufft men jag vet också att det kommer vara en fantastisk resa.
Ibland kommer jag nog vara så trött att jag vill låsa in mig och stanna borta ett par veckor, ibland kommer livet bara rulla på och ibland kommer man kunna se livet utifrån och tänka att man är så lyckligt lottad och uppskatta varje sekund av tillvaron.
Jag tänker ibland för långt fram i tiden, än ligger de tryggt i min mage och jag fantiserar om att de bråkar med varandra eller är bästa vänner redan nu. Ibland fantiserar jag 10 år framåt, beslut som kommer vara jobbiga. Hur vi ska ge dem de bästa förutsättningarna att bli egna individer och uppmuntra deras olikheter istället för att de tillsammans blir en person.
Vem sjunger vi för först när det är kalas? Vem ska få bestämma mat? Jag förstår att hjulet inte behöver uppfinnas en gång till, det är andra som varit i samma situation. Samtidigt måste man nog lita på sig själv och vad som känns rätt. Gör man inte det, då kommer säkerligen det där samvetet äta i hjärtroten på natten.
Jag ska bli mamma om 10 veckor, till två flickor. Det är lika fantastiskt att berätta det för dig som läser detta och för mig själv när jag upprepar det.
Det är speciellt.
