16:59:55
Rosiga kinder
Tunga steg i korridoren, vita sarkar och bleka ansikten.
Det är så det ser ut här. Mammor som precis utmanat kroppen till bristningsgränsen, mammor som legat på operationsbordet eller blivande mammor med komplikationer under graviditeten. Om jag får gissa är jag nog den piggaste på min avdelning. Sköterskorna stannar till och pratar om hur skönt det är att se någon med lite färg och ordentliga kläder.
Jag tror att det är det viktigaste just nu, inte komma in i deras sinnesstämning. Jag behöver gå upp på morgonen och byta om och när jag går och lägger mig, byta om igen. Dra borsten genom håret, tvätta ansiktet och sätta på ett leende. Är det så här min verklighet ska se ut måste jag hålla fast vi det för att inte känna mig sjuk, hängig eller...deprimerad.
Idag hämtar Marcus vagnen, i huset finns två just nu icke monterade små sängar. I flickornas rum finns deras kläder och jag längtar tills vi får träffa dem.
Vem är ni?
Jag undrar.
Vem är du din lille fis som ligger och sparkar upp mot revbenen. Och vem är du din stackare som knappt har någon plats längre?
Det kan man undra.
Jag hoppas såklart vi får vänta ett tag samtidigt som jag är ivrig. Tanken på dem och min nyfikenhet gör att jag får färg i ansiktet.
